Under “allmänna högtidsstunder” faller festliga eller ceremoniella stunder som inte är officiella helg- eller flaggdagar, men som är högtidliga tillfällen som ofta omfattas av någon form av ceremoniell tillställning. För det mesta är familj, släkt och vänner närvarande vid dessa högtidsstunder.
Exempel på allmänna högtidsstunder
Barndop, konfirmation, student, examen, begravning, namngivning, urnsättning, minnesstund, pensionsavgång, skolavslutning, jubileum, förlovning och bröllop med flera.
När det gäller barndop och konfirmation är de religiösa ceremonier som kräver medlemskap i Svenska kyrkan, likaså om ett bröllop eller en begravning ska ske i kyrkan. Det går också bra att gifta sig och begravas genom en så kallad borgerlig vigsel eller begravning, vilket innebär att ceremonin inte är kopplad till kristendomens heliga hus kyrkan.
Är det så att man väljer att gifta sig eller begravas borgerligt kan ceremonin hållas i till exempel ett kapell eller en samlingslokal som ligger i anslutning till en kyrka eller ett församlingshem. Man kan även gifta sig utomhus eller i hemmet av en vigselförrättare.
En namngivningsceremoni är inte heller kopplad till en religiös handling och kan därmed genomföras i hemmet, i en gemensamhetslokal eller liknande. Namngivningsceremonin sker generellt sett under mer avslappnade former än ett barndop, och i såväl familj, släkt som vänner brukar närvara under själva ceremonin och mottagningen efter.
Kan vem som helst bli vigselförrättare?
Inte sällan är det politiker på lokal eller regional nivå som arbetar som vigselförrättare, men vem som helst kan faktiskt ansöka om tillstånd för vigselrätt, antingen via hemkommunen eller via länsstyrelsen. Det är det sistnämnda som avgör om personen i fråga har rätt kvalifikationer och kunskaper för att klara uppdraget som vigselförrättare.
Uppdraget innebär ett stort ansvar och kräver goda kunskaper om lagstiftningen kring bland annat äktenskapsbalken, upprättandet av protokoll samt äktenskapsintyg med mera. För ett antal år sedan hade landets domare given vigselrätt genom sitt yrke, men den rätten är borttagen. Det viktigaste är att personen i fråga ser det som ett myndighetsutövande och därmed tar uppdraget på största allvar.
Eftersom en vigselförrättare ändrar människors civilstånd och ofta talar inför en stor grupp människor är det även viktigt att personen utstrålar tillit och inger förtroende. En fallenhet för att tala inför människor är att föredra. Detta har medfört att många kända personer blir tillfrågade och/eller ansöker av egen fri vilja, så de ofta är vana att agera och framträda för en publik i olika sammanhang. En av Sveriges mest omtalade och kända vigselförrättare är författaren Björn Ranelid, som man ju verkligen får tillskriva talets gåva.